Klockan 12.00 den 8 juli samlades åtta förväntansfulla klubbmedlemmar på ”Plattan” i Sundsvall för att starta Tysklandsturen. Tyvärr var en av hojarnas ventil inte riktigt tät så vi fick börja med att spruta punkaspray redan i Kvissleby. När väl däcket blev tätat så åkte vi vidare mot äventyret… Vi åkte inlandet ner mot Örebro (43 mil och regn) där vi hade bokat rum på vandrarhem Grenadjären som låg på gamla regementsområdet. Lite kärv personal i incheckningen… Marianne och Mats från Sthlm hade redan checkat in så nu var gruppen samlad. Efter att Kaj uppvaktats på sin födelsedag med en flaska Champagne (som vi drack ur väl framme i Münster) så avslutades kvällen gemensamt efter en kortare promenad på en närbelägen pizzeria. Pizza skulle det bl… men planksteken var utsökt god med sval öl till.
Morgonen den 9:e började med en bra frukost. Sven åkte iväg för att fixa fram-däcket… Det var i själva ventilen som det hade blivit ett brott.
Vi startade sedan resan mot Gbg (28 mil och delvis regn). Efter en del handlande av MC-kläder i Gbg så fick vi nästan direkt köra ombord på Stena Lines färjan där det fanns bra med surrningsutrustning. Efter installering i våra hytter blev det ett besök i baren innan buffén serverades kl. 21. Här serverades fräscht upplagd mat med fri dricka! Kvällen avslutades i baren med någon lämplig dryck och lite ”sulslitning” för några av oss till en mkt bra enmansorkester. Själv hade jag också tur på de enarmade banditerna. På en 4 kronors insats blev det dryga 400 kronor i vinst!!!
För några blev frukosten den 10:e både riklig och billig. Man lyckades ta sig in på stora frukostbuffén på färjebiljetterna!! Vi andra fick snällt ta ett par mackor med kaffe i baren innan det var dags att efter ca 14 timmars sjöfart köra av färjan i Kiel.
Vi åker efter landstigningen, strax efter nio, vidare på fina småvägar ner mot staden Münster (37 mil bl.a. med en hagelby) där vi hade bokat för nästa övernattning på Hotel Haus Hüerländer. Ett trevligt hotell, lite utanför Münster, där bl.a. hjortar strosade alldeles utanför fönstrena. En liten gemytlig bar med god dryck och mat låg vägg i vägg. Under måltiden invigdes många av oss också i Buffaloordern… Vi hurrade även för Sven som denna dag hade sin födelsedag.
Efter en rejäl frukost den 11:e på hotellet åkte vi in till centrum på Münster. Där var torghandeln i full gång… Vi besökte St. Paul´s Cathedral från 1300-talet där man inne i ett av skeppen bl.a. hade ett astronomisk klocka från 1408. Nuvarande urverk har gått sedan 1540. Klockan har sedan dess visat rätt tid, datum och månens placering mot jorden. Stadsbesöket avslutades med en fika på en av uteserveringarna i gassande sol. Efter detta fortsatte turen ner till Adenau (23 mil varav stor del på småvägar) som ligger i området runt Moseldalen Väl framme i Adenau tog vi in på det välkända Hotel Blaue Ecke som sedan får vara vår basstation under 3 nätter. På detta hotell bodde ”på den gamla goda tiden” alla kända racerförare med sina fan vinkande utanför. Hotellet ligger i stort sett ”på” Nürburgring. Kvällens käk intogs på Pinocchio, en mycket bra restaurang i centrum. Tjejerna fick var sin vinflaska med restaurangens egen etikett att ta med hem.
Den 12:e styrde vi hojarna för att åka Moseldalen norrut hem till hotellet. Fantasisk tur med hojvänliga vägar som gick serpentinlikt genom dalen. Här fanns enorma vin-odlingar på de branta sluttningarna mellan de små byarna nere vid floden. Floden Mosel är 50 mil lång med de egentliga vinodlingarna sker i de 14 milen mellan Trier (som är en gammal romarstad) och Cochem. Just i Cochem stannade vi och åt en välförtjänt lunch men en rundpromenad i ortens centrum innan vi tog sista biten hem till Adenau. Några av oss försökte utan framgång ta hojen upp till Reichsburg Cochem, en 1000-årig borg… men man fick tyvärr inte köra på små vägarna i centrum vissa tider.
Sedan vi kommit till hotellet och tankat hojarna åkte några för att kolla in Ringen från en av utsiktsplatserna runt Nürburgring där man denna dag körde däcktester. Tre av oss åkte till ett stort vulkanområde, drygt 4 mil öster om Adenau, som hette Vulkanpark Brohltal där vi tittade på vulkansjön Leacher See samt områdets museum i informa-tionscentrat. Även här var det otroligt fina hojvägar vi åkte på.
Den 13:e särade gruppen på sig. Kaj, Inger, Arne och Lotta B åkte mot en lite ort som hette Enheim, drygt 30 mil sydost om Adenau. Men för oss andra blev fredagen den 13:e dagen D med besök på den klassiska Nürburging. Vi besökte först ”Ringens” museum för att få den rätta känslan och det historiska perspektivet på banan. Här fick vi också testa att köra banan med simulator, tyvärr enbart med bil. Efter detta åt vi lunch för att stärka oss inför vår egen ”Ringkörning”. Väl framme vid starten så fick vi vänta nästan en timme då en olycka hade skett ute på banan. Man kör ju på samma regler som i vanlig trafik. Olyckor utreds av polis etc…
Efter att vi löst biljetter i en automat (19 euro för ett varv) så var det bara att vänta i den varma solen på start. De flesta bilarna som ”visade upp sig” på parkeringen var riktigt grymma. Döm om vår förvåning… de mätte ljudstyrkan vid starten vilket medförde att Mats inte fick ”starttillstånd” för sin hoj???
Väl ute på Ringen så kunde vi andra konstatera att det gick väldigt fort för de flesta. Vi som åkte custom fick däremot njuta av en fantastisk kuperad och vacker bana under de dryga 2 mil som banan var. Vi kunde dock konstatera att det var flera som knäppte kort på våra customhojar i depå…
Med en stadig frukost i magen startade vi den 14:e resan mot Paderborn (26 mil), en stad i mitten av Tyskland. Vi passerade under denna tripp Bonn där det var dryga 40 grader och en dj-a massa trafikljus. Sven sade sig ha ställt in GPS:en på röd våg!!… pust, pust… men GPS:en tog oss också på spännande småvägar, ibland näst intill kostigar, då han även hade programmerat in närmsta väg utan motorväg.
I Paderborn blev det strul med hotellen. Några bokade in sig på ett hotell och några på annat. Jag hamnade på hotel Ibis till ett bra pris. Efter att vi kommit in i rummen och fräschat upp oss samlades vi för att se staden. Vi startade med en öl på en uteservering utefter floden. Därefter vandrade vi vidare in mot centrum. Det var en fantastisk stad med en 1200-årig historia. Citykärna hade en mycket vacker arkitektur i en blandning av gammalt och nytt. Vi staden ståtliga Cathedral rinner floden Pader upp. Den uppstår ur de stora rullstensåsar som staden är byggd på. Pader är föresten Tysklands kortaste flod som i slutet förenar sig med floden Lippe. Staden har ett stort universitet vilket man bl.a. märkte på alla cyklar. Vår promenad slutade på samma uteservering för att inta kvällsmaten. Stället var tydligen staden inneställe för vi fick vänta på bord. Maten och drycken vi serverades var dock mycket bra så vår väntan var inte förgäves.
Efter en frukost för några av oss på järnvägsstationen den 15:e i Paderborn tog vi dels småvägar med också A1:an mot orten Braak (29 mil) som låg nordost om Hamburg där vi hade bokat på Hotel och Restaurang Braaker Krug. Sven fortsatte direkt härifrån sin resa norrut med sikte på Finland. Vi andra fick ovanligt stora rum med bl.a. stor soffgrupp. Vi beställde efter en uppiggande dusch och ett par kalla öl i hotellets bar ett par taxi för att åka in och uppleva Hamburg ”by night”. Ja man fick se ett och annat. Tyvärr verkar det som om Reeperbaun drar till sig många udda och ”slitna” figurer… En stor typ med allt för stora solbrillor körde ut några tjejer som ville ta en fika på en bar varpå han satt sig själv där för att tjusa med en ung kille… En annan, inte han heller någon svärmorsdröm, höll på att springa omkull Lotta då han skulle fram och klappa till en som hade fingrat på hans HD… ja, det hände mycket… Efter att ha upplevt Reeperbaun så styrde vi våra steg ner mot hamnen där vi intog en god middag på en restaurang med den aktiva sjöfarten alldeles utanför bryggan. Kvällen avslutades med en skön limousin hem till hotellet (bra jobbat tjejer på så kort tid…). Väl framme på hotellet blev det en öl eller vin ur rummets barskåp samt en omgång Rummi som var ett helt nytt kortspel för flera av oss. Mats och Marianne var dock mycket bra lärare…
Morgonen den 16:e bjöd hotellet på den första riktiga tyskfrukosten med feta kött-skivor, hemgjord leverpastej, korvar och ostar. Kanske inte allt var i min smak.
När hojarna väl var packade efter frukosten så styrde Mats, Marianne, Lotta och jag mot Puttgarden medan Bengt svängde mot Berlin för ett par extra nätter då han hade mycket semester kvar. Resan mot färjan gick gesvint (drygt 14 mil). Vi hade tur att komma precis fram för att direkt få köra på färjan till Rödeby. Turen tog bara en timme så man hann inte mycket mer än ta en fika. På danska sidan fortsatte vi mot Köpenhamn. Rent ”historiskt” kan jag noteras att vi stannade för att äta lunch och tanka på samma Statoil-mack som Kjell och jag under fjolårets Europatour satt en natt och laddade batteri…
Resan fortsatte upp mot Köpenhamn för att strax före svänga ut på Öresundsbron som bjöd på bra väder och en härlig utsikt. Väl framme i Malmö skildes vi från Mats och Marianne som drog mot Simrishamn för att träffa vänner. Marianne hann också, enligt given information, besöka sina barndoms hemtrakter i världsmetropolen Tranhult. Själv styrde vi mot E6:an. Vid Skälderviken styrde vi ut till Vejbystrand och besökte KVK (Kronprinsessans Viktorias Kustsanatorium) som jag låg på som 8 åring. Stället har nu blivit ett boende för gamla. Vi hade tur då deras museum var öppet så jag hann både se de gamla miljöerna och prata med John Pershagen, som var sjukhusets siste överläkare på KVK, om gamla tider.
Väl på E6:an igen styrde vi mot Mellbystrand. Där fick vi hjälp av en arbetskamrat, Eva Lindberg att fixa ett rum på vandrarhemmet Solstickan. Vi blev samtidigt inbjudna till henne på kvällen. Det visade sig att de just höll på att samla släkten för en invignings-fest nästa kväll då de hade renoverat och byggt om sommarstället bl.a. med ett nytt kök. Det blev en avslappnad kväll med öl, tysk Jägermeister och hemlagad paj… i glada ”vänners” lag. Man tackar…
På morgonen den 17:e käkade vi frukostbuffé på vandrarhemmet för att sedan styra hojarna mot norr. I Enviken tankade vi och åt en kebab till lunch. Då hade jag i stort sett kört på torr tank i flera mil. Min hastighetsmätare pajade under resan dit och Lotta höll inte riktigt reda på milen… men det fixade sig. På eftermiddagen var det till att söka boende för natten. I Lindesberg stannade vi vid info-tavlan på infarten och ringde runt. Jag bokade en stuga med det visade sig att det var på en annan camping än den jag körde till. Gusselby Annorlunda Camping hade dock, som tur var, en ledig stuga så vi behövde inte åka vidare och det var tur det för ca 20 min efter att vi fått stugan kom en riktig åskskur… skönt att få vara ”i det torra”. Till kvällen ”micromat” gick vinflaskan från Pinocchio åt – det var ett riktigt bra vin.
Efter en spartansk frukost den 18:e styrde vi mot Touringbutiken i Djurmo för att där införskaffa delar till min hoj. Bromsklossar bak (som var helt slut), p-boxar till fram-gaffeln (som hade gått läck)… När man står i kassan för att betala så för man ett par ”starka” armar runt kroppen… När jag vänder mig om står Thomas och Micke där. De är med Marja och Agneta är på väg med hojarna västerut... Ja, världen är bra liten.
Med reservdelarna väl i packväskorna åkte vi sedan raka vägen hemåt för att svänga in på gruset i Grönviken, Alnö vid 18-tiden.
Idag är alla hemma efter olika avslut på en fantastiskt fin resa med många vackra vyer, finns hojvägar, bra mat och dryck och åkkompisar som hade glimten i ögat och lätt till skratt. Resan har också varit helt problemfri rent mekaniskt bortsett från att Marianne fick köra på parkeringsljuset nästan hela resan. Sven´s Tom Tom Rider fungerade helt till belåtenhet, Vilken stigfinnare…
Tack alla för en härlig sammanhållning och upplevelse som man länge kommer att ihågkomma. För oss blev det totalt 381 sköna mil i sadeln.
Bilder från Tysklandsturen finns på Sir Vival´s MC hemsida under fliken Foto; www.sirvivals.com
Vi som åkte var; Sven Hedlund, Arne Pettersson, Lotta Bergström, Mats Dahlström, Marianne Kaste, Bengt Einarsson, Kaj och Inger Enheim, Lotta Edström samt undertecknad.
Vid pennan och än en gång tack…
Bo Enheim.....
